Mjukdelsskador i benen kan vara dödliga och din häst är i riskzonen!

Varje år drabbas mängder av hästar av senskador. Bara på Agrias hemsinsida gjordes för något år sedan hela 26 tusen sökningar på begreppet. Det var den allra vanligaste frågan som användarna ville ha svar på.

Många hästar tränas och tävlas trots att de är i riskzonen för att drabbas av en skada i senor, gaffelband eller ligamenten i nedre delen av benen. Skadorna i sig är självklart inte dödliga men med de krav många har på sina hästar kan det leda till utdömning och därigenom risk för att de tas bort. Även om du tar väl hand om din häst när den skadat sig och du följer alla kloka råd du får så kommer hästen under resten av sitt liv behöva mer uppsikt, omvårdnad och kärlek till sina ben än innan. Om du struntar i de kloka råden kan det bli ödesdigert.

Det behöver absolut inte vara så ödesdigert. Mjukdelsskador går att behandla. Men ännu hellre att förebygga!

Först ska vi se hur det ser ut nere i benen. Det är viktigt att veta hur det ser ut när det är friskt.

Bilden här visar ett framben.

På handflatssidan, alltså längst bak har vi ytliga böjsenan. Steget innanför är djupa böjsenan och närmast benet hittar vi gaffelbandet. På andra sidan, på handryggssidan går sträcksenan.

Dessa är de strukturer vi lätt känner på alla hästar. Det finns ett viktigt ligament till. Detta ligament känns främst när det är inflammerat. Det är förstärkningsbandet.

Tar vi bort huden ser det ut så här.

Grundregeln när man ser över sin häst är att dessa strukturer ska vara smärtfria. Man kan oftast klämma så hårt man bara kan utan att hästen reagerar. Men. Ingen regel utan undantag. Vissa hästar reagerar när man klämmer utan att det är något fel på dem.

Om hästen reagerar över hela senan eller gaffelbandet och dessutom gör det på mer än ett ben är det oftast ingen fara. Då är den känslig för palpation i just den vävnadstypen. Det kan vara så alltid eller vissa tider på året, framför allt på våren.

Får man en smärtreaktion på ett avgränsat område är det ett dåligt tecken. Då har du råkat ut för en varning på senan eller gaffelbandet och då är det dags att dra i nödbromsen. Direkt.

En varning kan läka ut relativt snabbt medan en regelrätt skada kan ta månader eller år att helt komma till rätta med. Chansa inte!

För att vara helt säker på skadans omfång är det bilddiagnostik som gäller. Ring din veterinär och tala om läget och boka tid för ultraljudsundersökning. Då kan man skadans omfattning för dagen och man kan gå tillbaka till den bilden under läkningsprocessen.

En sådan undersökning kan såklart också avslöja att det inte rör sig om en senskada utan kanske bara ett slag mot huden och en underhudsblödning. I så fall är det bara att jubla och sedan snabbt vara tillbaka i träning igen.

Vi har under åren stött på hästar som varit väldigt smärtpåverkade på litet område med tillhörande inflammationsindikatorer. Vid ultraljudsundersökning har det visat sig att det bara var en slagskada. Men vi har också rekommenderat kunder att åka in och undersöka trots att det knappt varit en smärta eller svullnad att prata om. Då har det visat sig att senan nästan varit av.

Vilka yttre indikatorer kan vi söka efter?

Inflammationsindikatorerna är värma svullnad och ömhet/smärta.

Smärtan såklart. Den brukar ändå vara där

När ytliga böjsenan är skadad får man ofta en böj som en banan på den.

Djupa böjsenen svullnar upp åt sidorna. Antingen åt ena eller båda sidorna.

En van terapeut har fler markörer att leta efter. Markörer som aktiveras långt innan vävnaden går sönder. Det som till synes kan vara ett friskt ben kan vara ett ben som inom kort är skadat. Att sätta in en behandling redan i det här skedet sparar mycket lidande och en massa pengar.

Gaffelband

Gaffelbandet är en muskel som omvandlats till en bärande struktur som har högre elasticitet än en sena. Den består av fibrös bindväv ihop med tvärstrimmiga muskelbuntar. Det delat upp i tre delar. Stammen, förgreningen och infästningen. Stammen går från underkanten av ovanliggande leder. Det vill säga carpalleden eller hasleden. Strax ovanför kotleden delar bandet upp sig i två delar. Den här delningen, bifurkationen, liknar en äldre typ av gaffel. Furka på italienska och latin betyder just gaffel. Samma ord som engelskans Fork. När bandet delar sig går det på var sida om kotsesambenen samtidigt som det innesluter dessa.

Nedanför kotleden går gaffelbandet ner och fäster in på dorsalsidan av benet.

Det är också den indelningen man har vid skador på bandet.

När vi ändå pratar språk. På tyska heter gaffelbandet Fesselträger som ordagrant betyder kotledsbärare. Det är en perfekt beskrivning på vad det gör. Det bär upp kotleden. När hästen sätter ner benet i marken pressas kotleden ner mot marken och om gaffelbandet skulle vara av skulle kotan bryskt slå i. När det fungerar så bär det upp och tar upp stöten från isättningen.

Nu är ju inte någon struktur ensamt ansvarig för detta, eller egentligen något annat i kroppen. Senorna hjälper också till genom åtminstone passiv tonus.

En skada i gaffelbandet ger en svullnad som täcker en stor del av skenan och kanske även ner över kotleden.

Den fransk-amerikanske biomekanikern Jan Luc Cornille från Scienceofmotion hävdar att skador i gaffelbanden, framför allt i dess övre del väldigt ofta kommer när leden ovanför har en inskränkt rörlighet. Det kan räcka med en liten inskränkning för att skaderisken ska öka markant.

Senorna.

Böjsenorna är bara en del av ett större organ. Det vill säga en del av ett antal muskler. Överst. Ända uppifrån armbågen har vi muskelbukarna. Den delen som drar ihop sig. Dessa övergår nere i benen till senor. Senorna består av kollagena fibrer som är draghållfasta och har en viss elasticitet. Yngre djur har en annan typ av kollagen fiber som är mer elastisk och mindre hållfast.

Ytliga böjsenan fäster in till ett förstärkningsband som  hjälper till vid viktbelastningen och som håller senan på plats. Den fäster sedan in på kotbenet.

Djupa böjsenan fäster in till ett förstärkningsband som hjälper till att hålla senan på plats. Senan går hela vägen ner till hovbenet via strålbenet i hoven.

En viktig del i att hålla senor och gaffelband i gott skick är att se till att muskulaturen är stark nog. En uttröttad muskulatur ger en större belastning och större krav på senorna samtidigt som gaffelbandet får jobba hårdare.

Vad kan orsaka en skada i senor och gaffelband?

Trauma. Hästen kan fastna i något eller bli sparkad eller liknande. Detta är den bättre anledningen till skada. Om man nu kan säga att det finns en bra anledning. Varför då Jo då finns ingen underliggande svaghet i vävnaden utan den fungerar som den ska och behöver bara laga skadan. Om du har en underliggande svaghet så måste vävnaden laga sig samtidigt som den inte riktigt har kunnat försörja sig ordentligt innan.

Slitage är den sämre anledningen. Dålig hovvinkel, trötta muskler, överansträngning, felaktig fodring, övervikt, felaktig träning eller underlag eller dålig cirkulation. Listan kan göras väldigt lång. Alla dessa faktorer försvagar vävnaden och gör den mer i riskzonen för skada. En frisk häst kan vricka sig och du kommer knappt märka det medan en försvagad häst skadar sig allvarligt vid samma vrickning.

Sätten att behandla är många. Men det finns något som är ännu viktigare. Förebygg! Förebygg! Förebygg!

Låt inte tårna växa. En lång tå ger en längre hävarm för musklerna och senorna att dra runt när nederdelen av benet ska böjas. Dessutom är då gaffelbandet redan lite i sträck när benet sätts i marken och har då större risk för skada.

Träna klokt och ge rätt foder. Glöm inte mikronäringsämnena som är så viktiga för hälsan.

Vi som jobbar dagligen med hästars hälsa vet vad vi ska titta efter för att återställa och bibehålla full vitalitet i vävnaden. Vet man vad man ska checka av så skriker hästens vävnad om hjälp långt innan skador uppstår. Om man löpande kollar av och behandlar i det skedet löper hästen ingen risk för förslitningsskador. Du kan träna mer och ändå hålla hästen helt fräsch.

Traumatiska skador kan ju alltid uppstå. Hur fräsch hästen än är kan den såklart fastna i eltråden eller trampa allvarligt snett i en grop. Men ju friskare den är desto större måste det yttre våldet vara och desto snabbare läker den.

Vi förordar alltid att man låter veterinären lysa skadan så man har en bild av hur det ser ut under huden. Veterinären kan sätta hästen på smärtstillande och inflammationshämmande medicinering, och andra behandlingar som laser, shockwave, stamcellsbehandling eller liknande.

Det vi gör vid skada är framför allt akupunktur, örter och laser.

De örter som fungerar bäst och som har fått en del veterinärer att häpna är framför allt MD Tendon som är specialgjord för den här typen av skador. Det är ett kompletteringsfoder som man ger invärtes en gång om dagen.

Utvärtes kan man komplettera med vårt arnikabaserade liniment MD Edlax eller MD Edlax Extra som dessutom innehåller vallörtsblad.

För att minska risken för ärrvävnad eller för att mjuka upp redan uppkommen ärrvävnad kan man massera in johannesört från utsidan.

Det finns bra hjälp att få om skadan uppkommit. Men varför vänta till dess? Som rubriken på den här artikeln sa… skadorna kan kosta hästen livet. Förebygg så kan du ha ett lugnare och trevligare liv ihop med hästen.