KS, Kissing spines

Överallt talar man om ryggproblem hos hästen. Det är ett känsligt ämne då det många gånger provocerar att diskutera sadel, sits, vikt och sätt att rida. Frågar man någon så kommer ryggproblemen sekundärt, frågar man t.ex Jean Luc Cornille, Sience of motion, så kommer problem i benen oftast (inte när det gäller trauma) från ryggen.

Vi blir mer och mer medvetna kring våra hästar och olika sjukdomar som orsakar problem och smärta. Kissing Spine är en vanlig diagnos när det kommer till ryggbesvär hos hästar och innebär att de har överridande tornutskott eller tätliggande tornutskott.

Alla hästar oavsett ras och ålder kan drabbas, likaså sto som hingst eller valack. Men vad är KS egentligen?

Hästens rygg, bröst och länd, där man pratar om kissing spine består vanligen av 18 bröstkotor och 6 ländkotor med diskar emellan. Diskarna är lite olika våra, mer sega och mellan kotorna finns ligament som stabiliserar på sidorna, under och olika nivåer över. Från varje kota går, liknande en hajfena, tornutskottet rakt upp och det är långa i bröstryggen, korta i länden.

Hos en del hästar ligger dessa utskott för nära varandra så de retar och skaver, eller så kan de ligga omlott, överridande eller helt enkelt vara helt sammanväxta. Tornutskotten kan också ha förändringar i form av skleros, ökad bentäthet eller minskad bentäthet, lysis. 

Varför får en häst kissing spine(s)?

Det kan vara både ärftligt, medfött eller uppkomma av felaktig belastning och träning, som många andra sjukdomar hästar ofta drabbas av.
Hästar har så gott som alltid samma antal kotor, oavsett storlek på häst. Dock finns det ett undantag här vilket är arabhästen som kan ha en bröst-eller ländkota mindre. Av denna anledning kan en häst med kort rygg rent teoretiskt sätt löpa större risk att få trångt mellan tornutskotten.

Man hör ofta i folkmun att man är rädd för långa ryggar av denna anledningen, men det är alltså tvärtom rent anatomiskt. Men sen beror det ju som sagt på belastning och stabilitet och då är ju en lång rygg mer ostabil och kräver mer stabilitet.

SLU har genomfört en studie där ett stort antal tävlingshästar deltog och röntgades. Studien visade att många utav dessa välfungerande tävlingshästar har tätt mellan tornutskotten eller till och med sammanväxta utskott, utan att ha några problem av det eller begränsningar.  

I en annan studie från samma forskargrupp undersöktes hästar med ryggproblem och där visade sig att 2/3 av hästarna hade kissing spine förändringar. Man kan alltså inte fastslå att en häst har ont av sin kissing spine, men att en del har det.

Vilka symtom är vanligast?

Symtomen kan vara mycket olika och varierar från häst till häst.
Risken finns när man upptäcker en kissing spine, att man ”skyller” på tillståndet på grund av de problem man har som till exempel stelhet över rygg, hästen reser sig vid ridning, visar ovilja att böja ryggen etc.

Hästar med omfattande förändringar får ofta försämrad rörlighet i ryggen och då framförallt när det gäller att böja eller sträcka ryggen. Det finns också de hästar med stora förändringar som inte visar några tecken på stelhet eller nedsatt rörlighet så det är mycket individuellt.

Det kommer dock ofta efter hand även stelhet och smärta från muskulaturen när hästen går och spänner sig. De kan också få sämre bakbensaktion och hoppteknik bak.

Hur ska man då veta om hästen har ont eller inte av kissing spine?

Det viktigaste och oftast svåraste är just att fastställa om förändringarna i tornutskotten är det som orsakar hästens problem. Det mest pålitliga är att använda lokal bedövning i ryggen och därefter bedömer man effekten av bedövningen med ett ridprov. Utifrån det bedömer veterinär och ryttare om det blir någon förbättring i hästens rörelsemönster och beteende.

Med hjälp av scintigrafi kan man bedöma om det finns en aktiv eller avslutad process i tornutskotten, det vill säga om det håller på att brytas ner och byggas på ben och är en aktiv inflammation eller om det är sammaväxt eller en avstannad pålagring som inte är i aktiv inflammationsfas.
Man kan även använda ultraljud för att bedöma tornutskotten, avstånd emellan och se se hur ligamentet på toppen av tornutskotten ser ut.

Det är under den aktiva fasen som hästen upplever mest smärta i ryggraden. När den aktiva fasen är avslutad kan dock hästen fortfarande uppleva smärta och stelhet. Dessutom så blir inte sällan segmenten framför och bakom de drabbade kotorna mer rörliga och då slits de mer samtidigt som muskulaturen kämpar för att dels stabilisera och dels flytta på det som är stumt.

Behandling, finns det någon?

Om man är villig att ge hästen tillräckligt med tid och anpassade krav kan många hästar som sagt fungera bra med kissing spine. Det är oerhört viktigt att en häst med kissing spine tränas och arbetas på ett lämpligt sätt då detta inte är en sjukdom man botar genom vila.

Om hästen tränas felaktigt eller med felaktig utrustning, kan det ge större problem och orsaka större smärta för hästen.

Man kan i vissa fall operera bort de tornutskott som ger hästen besvär eller skära bort kanterna på de som ligger tätt. Det kan också vara så att man kan klippa lite i ligamenten mellan tornutskotten om det är de som är för korta och orsakar tätheten. Det är god prognos på operation och den görs rätt så enkelt ståendes.

Hur skall en häst med kissing spine tränas?

Här skiljer sig teorierna en del kring hur en häst med kissing spine skall tränas. Det generella tipset är att de skall ridas långa och låga för att avlasta tornutskotten och en kort och sänkt rygg ökar tryck och belastning.


Men det som är intressant här är att med samma forskning går åsikterna isär även inom den högsta eliten av veterinärer. Och vissa förkastar lång och låg pga den ökade belastningen det ger på kotkroppen och stressen på ligamenten mellan tornutskotten och rekommenderar hellre att gå med hög manke, få upp bröstkorgen, träna balans i långsamt tempo och låta nacken vara högsta punkten och nosen lite framför lod.

Men en sak är man överens om, det är viktigt att hästen hittar sin balans själv och att man jobbar långsamt och inte med olika former av inspänning.

https://schleese.com/2016/04/05/saddle-fit-kissing-spines-2/

Genom att låta hästen gå i ett tempo där den måste balansera sig i varje steg och inte får lov att komma undan genom att öka tempot minskar risken att hästen belastar sin kropp på ett felaktigt sätt.

Hästar väljer ofta gå i ett snabbare tempo då det är enklare att hålla balansen med hjälp av farten. Här är det viktigt att ryttaren sitter rakt över hästen, varken framåt eller bakåtlutad då det hämmar hästens balans.  

Försök sedan att med nästan enbart hjälp av ditt säte och hållning, få hästen att balansera i varje steg den tar, utan större hjälp av dina händer eller skänklar.

Genom att aktivera bakbenen och balansera rörelsen minskar risken för att hästen skall snedbelasta och få skador.  Om man upplever att hästen vill dra iväg för att den inte riktigt förstår eller är obalanserad kan man prova att börja med öppna eller skänkelvikning för att hjälpa till att bromsa hästen utan att behöva ta den i munnen.

Filmen nedan är från en clinic med Jean Luc Cornille i november 2018. Här kan ni se hur sakta och balanserat han menar att hästarna skall gå.
Filmen tillhör Maria Bucht.

https://www.facebook.com/maria.bucht/videos/2206890196010623/UzpfSTEwMDAwMDY3MTU3NzQ4MToyMjUxOTIyMDg4MTczNDg4/

https://hastsverige.se/sjukdomar-skador/ryggproblem/kissing-spines/

https://www.hippson.se/artikelarkivet/veterinar/manga-hastar-lever-bra-liv-trots.htm

Kommentera