Patella – upphakning eller luxation?

Vad är skillnaden? Ofta hör man ordet patella, men vad menas med det? Patella används av många som samlingsnamn på många olika besvär i knäområdet och just ordet betyder knäskål på latin.

Patellaupphakning
Patellaupphakning är något vi ser emellanåt. Det är något som i många fall, är behandlingsbart med akupunktur, träning, justerad skoning och mer utevistelse. Det finns andra metoder också att ta till, så som operation. Knäskålen har tre ligament som har till uppgift att hålla knäskålen på plats.

Vid patellaupphakning fastnar det inre ligamentet på ett litet benutskott på lårbenet. Detta händer när benet är sträckt så är det en lättare hakning så rycker benet till lite när det böjer sig men är det en svårare hakning så förblir benet rakt och hästen kan inte böja det för att ta ett steg framåt. I de fallen när detta ligament fastnar så ordentligt kan man behöva hjälpa hästen att komma loss genom att försöka få den att backa, om den inte kommer loss själv. Detta händer så gott som alltid i stillastående och när de har stått.

Det kan se ganska obehagligt ut när man försöker få de som hakar ordentligt att röra sig framåt. Det är som om hela framsidan benet ser stelt men förlamat ut och de kan kota över för att sträcksenan hänger ihop med patellasena och främre lårmuskler. Om det inte lossnar när du ryggar, lyft försiktigt upp benet lite lätt (inte högt) och knacka till på sidan av lårbenet mot knäet.

Vilka drabbas?
Hästar som är omusklade och tunna, unghästar som växer eller hästar i alla åldrar som blivit konvalescenter är oftast de som drabbas av patellaupphakning. De som presterat hårt en tid men sedan plötsligt trappar ner träning till noll. Kanske har man varit tvungen att ställa på boxvila eller sänka trakten pga en sen/gaffelbandsskada, precis så var fallet hos en patient för nån vecka sedan och då tog det bara nån vecka innan den hakade.

Man kan se en liten tendens till hakningar i ridning men sällan så de fastnar och inte kommer loss utan mer som lite knixighet och att de inte tar ut steget och vågar trycka på med det benet. Det är vanligast att det drabbar ett ben, oftast det svagare, inte det lite starkare som skjuter på men som är det som känns som man inte får med sig i ridningen. Det kan också drabba dubbelsidigt. Hästar med rak benställning kan också drabbas då ligamentet kan bli för ”slappt” på grund av hästens uppbyggnad. Vi har sett flera fall på senare hos islänningar som gått i hård träning men sedan kommit till mer hobbyryttare och där är det främst två faktorer som spelar in. Träningsnivån har ändrats och hovvinklarna ändras.

Hur visar sig symtomen hos olika hästar?
En häst som rids mestadels i dressyr kan få svårt att utföra vissa högre skolor så som piaff, passage och piruetter på grund av att de inte har den stabiliteten som krävs för att samla sig ordenligt. En hopphäst får samma bekymmer med samling och hoppar då ofta flackt istället för runda språng. Det händer också att de hamnar i obalans i sväng efter hinder och kan då bocka för att få tillbaka sin balans. Generellt kan man säga att hästar med patellaupphakning har svårt att samla sig, oavsett vilket arbete den skall utföra. De blir inte sällan lite deppiga också och liksom inte lika självsäkra. Det är obehagligt när det händer saker med kroppen som de liksom inte kan styra över och ett flyktdjur vill ju alltid kunna springa.

Vad finns det för behandling?
Det man kan göra för att undvika upphakningar är att stärka hästen, i både hull och muskler. En foderstat som är anpassad för individen och varierad träning på varierande underlag är grunden för att bli av med eller undvika symtomen. Det är faktiskt inte ovanligt hos unga individer som växer ojämnt, mer fram eller bak i perioder och det är faktiskt sällan så allvarligt.

Vi får ofta samtal av oroliga unghästägare men det är oftast enkelt löst med mer utevistelse och motion, akupunktur och vänta en period med träning. Om detta inte hjälper kan veterinär gå in och göra små klyvningar i det inre ligamentet för att det skall stärka upp sig själv och bli tjockare efter läkning.
Det däremot många inte vet, är att i stället för att direkt gå in och snitta i ligamentet, kan man först stärka upp ligamentet via akupunktur! Erfarenhet visar på att minst 80% blir bättre av det!

Med akupunktur brukar man även strama upp muskulaturen som fäster in på knäskålen. Då ligger den bättre i position och det minskar risken för att ligamentet lägger sig i fel läge. Det är en behandling som fungerar fint tillsammans med träning och brukar ge ett hållbart resultat.
En akupunkturbehandling ger en ökad cirkulation till det område man vill behandla. I det här fallet knäet. Då får man som extra bonus en behandling av irritationer och inflammationer i hela leden.

Har hästens bäcken någon påverkan?
Ofta ser vi ett snett bäcken i samband med upphakningar. Då hamnar lårmusklerna i olika spänningslägen och den hakande sidans främre lårmuskel blir ofta lite ihoptryckt eller kanske snarare slapp. Då kan den inte spänna knäskålsligamenten på rätt sätt och risken för upphakningar ökar. En behandling med akupunktur och kiropraktik där man både behandlar musklerna och rätar upp bäckenet ger oftast ett bra resultat.

Hur kan man förebygga?
Det finns olika saker du kan göra själv när man vet mer exakt men först en del saker du behöver hjälp att hålla under kontroll.
Hovarnas balans är en viktig del. Genom att höja trakten på det drabbades benets hov eller sko med en kil för att höja upp trakten kan man hjälpa till, ett par mm kan göra massor. Se till att föra en dialog med hovslagaren och se till att alla i teamet runt hästen samarbetar. Tack alla som vi samarbetar med!
Vi ser också att det är viktigt att se över hela hästen och se till att bäcken, rygg, leder och muskler jobbar med normal rörlighet och symmetri. – Ta ut någon av oss eller en equiterapeut regelbundet. Regelbundet på en fullt frisk, fungerande häst är en gång per halvår. Regelbundet för en häst under uppbyggnad eller i tävlingssäsong eller med gamla problem eller kroniska problem, var 3-8 vecka.

Lösdrift! Eller mycket rörelse.

Givetvis är nummer ett att söka veterinär om hästen har riktigt ont eller är halt och du upplever mer än en svaghet eller rörelsestörning.
Styrketräning är nästan alltid bra men först när man vet att det inte är fråga om en typ av skada som kan förvärras.
Du kan inte träna upp muskler på en sned häst, det skadar mer än det hjälper.

Men få inte panik över ett par hakningar, prova allt annat som vi nämnt 3 veckor först, i samråd med oss och veterinär.

Hjälper kosttillskott?
På frågan om B-vitamin eller thiamin hjälper svarar vi som många veterinärer, nej inte ensamt men en balanserad kost är väldigt viktigt!
Brist på mineraler, näringsämnen eller låga energivärden ger för dålig kvalitet på vävnader och inte tillräckligt med energi för att bygga upp kroppen rätt.
Det finns örter man kan ge i kombination med akupunktur för att uppnå bästa resultat. Våra örtblandningar MD Water eller MD Tendon skulle vi rekommendera till exempel.  

Ska jag stretcha?
Stretcha inte bakbenet bakåt eller utåt. Du kan stretcha bakbenet lätt framåt neråt men inte mer. Resten av kroppen som är stel kan du absolut stretcha. Ha alltid som mål att jobba med asymmetrier- målet är symmetri. Rakrikta dig själv så att du kan hjälpa hästen. Behandlingar och hjälp med träning.

Träningstips:
Rygga, men se till att hästen ryggar i lagom takt och rakt bakåt så att den inte får lov att belasta ojämnt.
Ofta behöver främre lårmuskeln stärkas. Det gör man genom att skritta över bommar, gärna i olika höjd. Det är även bra att rygga över bommar och att träna hästen att gå i skänkelvikning över bommarna.

Det är viktigt att hästen gör detta utan att stressa och skynda sig igenom övningarna då det är större risk att hästen belastar fel. Se till att du håller ett långsamt tempo där hästen måste sätta ner ett ben i taget och verkligen balansera upp sig innan den får lov att gå vidare.
Det är också uppbyggande att skritta i backar. Även där kan du rygga uppför.

Skritt för hand i backar är också ett väldigt bra och enkelt tips för alla att göra, här ska hästen också gå långsamt för att trampa under sig ordentligt med bakbenen och belasta jämnt på båda bakbenen.

Longering?
Undvik mycket arbete på böjt spår. Undvik helt galopparbete på böjt spår tills knät är stabilt, däremot gärna galopp rakt ut i skogen.

Avel?
Enligt swb är patellaupphakning ärftligt om hästen har besvär i vuxen ålder utan att den plötsligt blivit avställd eller liknande, därför avråds avel på hästar med diagnosen.

Patellaluxation

En luxation av patella innebär att patella hoppar ut sitt läge och det beror oftast på en missbildning i utformandet av leden där fåran som knäskålen ska löpa i är för grund eller plan. Knäskålen lägger sig utanför fåran och då kan inte leden fungera som den ska. Patellaluxation är vanligare hos små raser som shetlandsponnyer och miniatyrhästar. Om en häst har permanent luxation upptäcks det på unga föl. Det finns olika grader där patella skiftar med att lägga sig i olika lägen, dock brukar detta också visa sig i tidig ålder.

Hästar kan röra sig trots att de har en patellaluxation men rörelsen ser inte helt normal ut. Vid misstanke om en luxation skall man alltid kontakta veterinär för att avgöra vad det är hästen lider av då en luxation är smärtsamt för hästen.

Genom att göra en klinisk undersökning och röntgen av hästen kan man ofta fastställa diagnosen, ibland kan även titthålsoperation krävas.

Avel?
Enligt swb är patellaluxationer ärftliga om det inte är orsakat av yttre trauma, därför bör man inte avla på hästar med sjukdomen.

https://www.hippson.se/fraga-experterna/expert-veterinar/eva-andersson-sharon/patella-upphakning-hur-stalls-diagnosen.htm

http://swb.org/arftliga-fel/

Evelina Nyberg – Equine optimizer
Mia Kleen – Equine optimizer

Kommentera