Senskador

En av hästägarnas mardrömmar – skadan som är klurig att upptäcka och tar många månader att läka.

En sena är början och slutet på en muskel och dess uppgift är att fästa muskeln i skelettet och föra över muskelns sammandragande kraft till skelettet via lederna. Alltså det är kraften som får oss att kunna röra på oss.

Senor består av fibrös vävnad som vid en överbelastning kan töjas ut, och töjs den ut för mycket kan hela eller delar av den gå av eller skadas. Då har man fått  en senskada.

När en senskada uppstår reagerar kroppen genom att starta en inflammation vid området och då uppstår vanliga symtom som,

–       Värme

–       Svullnad

–       Smärta vid palpation (tryck över området där skadan sitter)

–       Konturstörning vid det skadade området

–       Hälta

Alla dessa symtom behöver nödvändigtvis inte uppstå, en häst kan ha en senskada utan att vara halt.

Beror ofta på överbelastning
En överbelastning i benens nedre delar kan leda till skador i senor och gaffelband.
Överbelastningen kan komma sekundärt, dvs. som en följd av t.ex. en hälta i ett annat ben.

En upprepad belastning av en sena leder kan leda till skador i senans fibrösa vävnad. De små skador som uppstår när en överbelastning sker för ofta kan till slut leda till en senskada. I de fall där senan belastas alldeles för mycket och går av kallas det partiell (delvis) eller en total ruptur av senan.

En senskada behöver inte enbart ske för att hästen överbelastas för ofta utan det kan också uppstå om hästen trampar snett, busar i hagen, halkar, sträcker sig eller får en spark etc.

Träning 
Det är viktigt med rätt träning redan i ung ålder för att stärka senorna hos hästen så man minskar risken i framtiden, upp till två års ålder har man större chans att påverka hållbarheten i senorna än senare i livet.
Har man en äldre häst är det viktigt att tänka på varierat underlag för att stärka både böjsenor och gaffelband.

Senor stärks på hårt underlag och belastas mer på mjuka underlag. Av denna anledning är varierad träning och underlag väldigt viktigt för en hållbar häst.

Underlaget i ridhus/manege bör ses efter regelbundet. Det får inte vara för djupt och tungt, inte för hårt eller för mycket friktion och inte för halkigt. Om man rider mycket i dessa miljöer är det oerhört viktigt att underlaget är bra för att undvika senskador.

En häst som är tränad korrekt inför en uppgift löper mycket mindre risk än en individ som är tränad sporadiskt att få en senskada.

Ytliga böjsenan och gaffelbandet är överrepresenterade vid senskador men även djupa böjsenan, förstärkningsbandet, ringbandet och sträcksenor kan skadas.

Beroende på vad hästen används till varierar typen av senskador, hos ridhästar är skador i ytliga böjsenan vanligt medan travare oftast drabbas av skador i gaffelbandet.

Förebygg skador
För att förebygga skador är det då som sagt viktigt att tänka på underlag, varierad träning och ett bra träningsupplägg redan från tidig ålder utan att överanstränga hästen så att senskador inte uppstår av den anledningen heller.

För den unga hästen är det viktigt att den får röra sig mycket, helst i stora och kuperade hagar, rätt anpassad träning och träningsmängd för just individens ålder och mognad.

Stora hagar med kuperad terräng gäller självklart hästar i alla åldrar för att stärka sig på ett naturligt sätt både i muskler, skelett och senor. En häst som tränats korrekt från början har byggt upp skelett, muskulatur samt senor och löper mindre risk för skador i framtiden.

En annan sak som är viktig att tänka på är att vävnaden som senor är gjorda av kräver lång tid att anpassa sig för ökad belastning, vilket är bra att ta i beaktningen när man lägger upp ett träningsupplägg för en häst som behöver stärka sig.

En balanserad foderstat är också en viktig förutsättning för att få en hållbar häst, se till att hästen får i sig allt den behöver och helst inte för mycket av det som kan störa hästens naturliga balans.

Vad gör man då för att upptäcka senskador?
Det som är viktigt för att rehabiliteringen av senskada ska gå så snabbt och smärtfritt som möjligt är att upptäcka den i ett tidigt skede. Visitera hästen varje dag och känn igenom benen efter svullnader, värme eller ömhet. Skydda hästen vid träning med rätt tillpassade senskydd. Se till att den inte halkar vid is, blött gräs eller lera utan brodda då hästen eller se till att den oskodda hästen kan ta sig förbi utan halkrisk. Variera träning och underlag och anpassa träningen efter individen och dess nivå för att inte orsaka senskador istället för att undvika dem.

Som nämnt tidigare, senor och skelett tar längre tid att bygga upp än till exempel muskler och kondition.

Att alternera paddock eller ridhusridning med skritt på hårt underlag, till exempel asfalt är att föredra för att stärka hästens senor. Undvik att för ofta rida på mjuka eller djupa underlag då senorna försvagas.

En viktig detalj att tänka på vid broddning på till exempel gräs, är att inte använda för lång brodd. Vid hoppning och när hästen landar och skall svänga uppstår en ett vridmoment i hoven och de nedre lederna. Om denna kraft som hästen landar i helt plötsligt stoppas av för lång brodd som inte tillåter hästens hov att vridas i svängen, kan skador lätt uppstå av den anledningen istället.

Om man då misstänker att hästen fått en senskada trots allt är det viktigt med snabb behandling. En lättare senskada behöver inte ge så tydliga symptom, lättare värmeökning och lite svullnad över området där senan är skadad kan vara det lilla som syns.

Har man en ordentligt senskada kan man istället ha en kraftig svullnad, mycket värme, smärta samt konturstörning vid det skadade området. Hästen kan bli halt och i vissa fall av riktigt kraftiga senskador kan hästen bli kronisk halt. Upptäcker man skadan i tid kan konvalescenstiden minskas till några få veckor i stället för många månader eller närmar 1 år. En liten senskada syns inte och känns knappt alls om man inte är van, har lite tur eller har ultraljud och är bra på att se små detaljer. Räkna inte med att hästen är skadefri bara för att den inte är halt! Det är det luriga med senskador, det ska ha gått långt innan de ger hälta. När hältan syns så är den definitivt lättast att se på mjukt djupt underlag, hästen kan vara haltfri på hårt underlag.

Vad ska man göra vid skada?
Det första att göra vid misstänkt senskada är att kyla benet. Under de första två dygnen är det viktigt att kyla, helst tre-fyra gånger per dag med rinnande vatten eller kylbandage.

Benet skall helst hållas bandagerat för att minska svullnad. Det är väldigt viktigt att stallbandaget bandageras på rätt sätt så att man inte stasar (lindar för hårt) benet, då tryckskador och ännu värre hud- och senskador kan uppstå. Padd och oelastisk linda som lindas med rätt tryck och rätt position är viktigt. Man bör också bandagera motsatt ben, alltså båda frambenen eller båda bakbenen för att undvika överbelastning i det ben som inte är skadat.  

Veterinär skall kontaktas direkt för att hästen skall få rätt behandling och så att man kan avgöra hur stor skadan är. Innan veterinär har gått igenom hästen skall hästen vila från ansträngning.

Veterinären kommer känna igenom benet och titta efter inflammation och/eller hälta. Veterinären kommer sedan att ultraljuda senan där den misstänkta skadan sitter.

Om skadan inte är så allvarlig kan det läka bra utan veterinärbehandling i senan.

Antiinflammatoriska läkemedel eller kortison rekommenderas i vissa fall eller lokala injektioner i senan med hyaluronsyra eller stamceller .

Stamceller
En senvävnad är som massor med trådar, tänk massor med minigummiband i en bunt. Där de går av blir det små hål. Det är i hålen man vill spruta in stamceller eller tex preparatet Acell (ett preparat som drar till sig stamceller från benmärg och blod).  En stamcellsbehandling kan gå till så att man tar benmärg från en bröstryggkota och sprutar in i det skadade området i senan. En stamcell kan adaptera, anpassa sig att bli det man vill att den ska bli d.v.s. om den placeras i en senvävnad så blir den en sencell. Europa Kirurg Palle Brink menar att BMT (benmärgstransplantation) förbättrar kvaliteten på senan men vill poängtera att läkningstiden är densamma! Man kan också operera eller klyva senvävnaden för att öka blodtillförseln i området och på så sätt åstadkomma läkning. Användningen utav shockwave har ökat på senare år för läkning av senskador. Det shockwave gör är att skapa små mikrotrauman, helt enkelt slå sönder lite mer men kontrollerat för att aktivera kroppens försvar. Kroppens försvar är en inflammation så en inflammation är något positivt så länge den inte blir kronisk, inte går över.

Oftast rekommenderas också någon form av stödbandage för att minska inflammationen så snabbt som möjligt. På detta vis minskar bildningen av ärrvävnad och chansen ökar för en bättre läkning och hästen att hästen kan bli återställd.

Fler vägar att gå
Equiterapeut Daniel och Mia Kleen har många goda resultat där det visat sig att de behandlade hästarnas senor både läkt snabbare och blivit starkare, fått tätare fibrer snabbare, än de hästar som inte fått behandlingen med akupunktur, örter och liniment utan enbart vilat, lindats, kylts etc. Är senskadan inte för stor så har det visat sig genom bl.a. ett antal patienter som undersökts av Husaby Hästklinik att skadan läker bäst vid behandling och kontrollerad rörelse. Akupunktur och örter kompletterar veterinärernas åtgärder och fungerar att kombinera.

De örter vi använder är MD Tendon (invärtes) och Edlax (liniment som inte kladdar, det är bara som “lite te” med bl.a arnica). Dessa blandningar innehåller bl.a dipsacus som är särskilt bra för senor och muskelvävnad.

Mia och Daniel har haft flera patienter med senskador och blivit bra på att upptäcka dem i mycket god tid. I nästa artikel så kommer vi få möta ett par patienter som får berätta sin historia.

Hovarnas inverkan
Vi frågade Sören Stjärnås, en av de mest meriterade hovslagarna i landet angående skoningen vid senskador.
Hur hästens hovar ser ut påverkar såklart senorna, både negativt och positivt. Har man en skada på böjsenorna vill man höja upp trakten för att avlasta dem. Vid dessa tillfällen kan man då välja att sko med kilsula eller kilsko för att höja trakterna, sko med ringsko exempel för att ge mer stöd i trakterna för hästen. Man kan höja 4-5 cm för att verkligen avlasta. Sedan minskar man successivt höjningen. Efter ungefär fyra skoningar är man tillbaka utan trakthöjning.
Har man en häst med en låg, understucken trakt ökar belastningen avsevärt på djupa böjsenan.

En hög trakt påverkar dock gaffelbandet och ökar belastningen där, så har man en skada i gaffelbandet så vill man ha ner trakten, utan att det blir sämre för hästen och för att avlasta gaffelbandet så mycket som det går. Balansen är hårfin och det krävs känsla, kunskap, precision och förståelse för helheten. Man bör enbart låta en hovslagare med rätt kompetens sko en häst med i benens mjukdelar.

Efter insatt behandling kommer rehabiliteringen för att stärka upp och läka senan. Så fort det är möjligt vill man att hästen skall gå på hårt och jämnt underlag, antingen genom promenad, skrittmaskin, eller om veterinären säger det, att man kör eller rider hästen i skritt. Hästen kontrolleras under denna tid med ultraljud för att följa läkningen och träningen kan ökas allt eftersom.

Man kan få ordination om stallbandage, kylning av benet, linimenta benet etc och det är viktigt att tänka på att läkning och uppbyggnad av senor tar tid, så låt hästen få den tid som krävs och stärk upp långsamt för att undvika att det sker igen.

Fakta:
Ytliga böjsenan:
Ursprung: Överarmsbenets mediala (inre) epikondyl
Fäste: Palmara (baksidan) delarna av kotbenet och kronbenet
Funktion: Böja carpalleden (framknät), kronleden och hovleden.
Skaderisk: Oftast drabbas övre tredjedelen av överansträngning och blödningar.

Djupa böjsenan:
Ursprung: Överarmsbenets mediala (inre) epikondyl, Medialt på armbågsbenet (olecranon), medialt på strålbenet (radius)
Fäste: Palmara (baksidan) delen av hovbenet
Funktion: Böja carpalleden (framknät), kronleden och hovleden.
Skaderisk: Oftast drabbas övre tredjedelen av överansträngning och blödningar.

Gaffelbandet:
Ursprung: Undersidan carpalleden (framknät) , palmara carpalligamentet
Fäste: Kotledens sesamben, framsidan av kronbenet
Funktion: Ta upp belastning i benets nedre del. Bära upp kotleden och förhindra överböjning av kotleden. Bandets tyska namn Fesselträger – kotledsbärare beskriver vad den gör.
Skaderisk: Får lätt skador vid ursprunget eller vid delningen strax ovanför sesambenen.

Förstärkningsbandet:
Ursprung: Distala sidan av carpalleden.
Fäste: Djupa böjsenan
Funktion: Hålla senan närmare benet. Göra den starkare. Check ligament
Skaderisk: Kan bli inflammerat vid överansträngning. Ofta svårupptäckt skada som lätt missas. Ses på

Ringbandet:
Funktion: Ett bindvävsband som går runt kotleden och håller alla strukturer fast in mot benet och leden.
Skaderisk: Kan bli inflammerat vid överansträngning

Kotsesambenen:
Funktion: Två ben som sitter på palmara (baksidan) av kotleden som förlänger vägen för böjsenorna. Gör att kraften från muskler och senor utnyttjas bättre

Kotsenskidan:
Funktion: Har till uppgift att leda böjsenorna förbi leden på ett sätt att de inte skavs. Ligger som ett uppsmort rör runt senorna.
Skaderisk: Kan bli inflammerat vid överansträngning

Mia Kleen, Evelina Nyberg, Daniel Kleen