Vi börjar med slutsatsen. Mer korrekt två slutsatser. 1. Fetma leder till onödig belastning på lederna. Med stor risk för hälta. 2. Fång är smärtsamt. Mycket smärtsamt. Gör din häst tjänsten att undvika fång! Även om din häst inte är av en fångbenägen ras så finns alltid risken att den utvecklar fång. Gör vad du kan för att undvika EMS! EMS leder ofta till fång.. Så, nu till artikeln. Den här texten kommer att reta många. Det tar upp kroppsformen på våra hästar. Uppfattningen om vad ett lämpligt bukomfång är skiljer sig såklart mellan olika bedömare. Vad vi ser som önskvärt är en sak, vad som är medicinskt lämpligt är en annan. Generellt har vi dock sett att de flesta hästarna är för tjocka. Vi som människor har en tendens att bedöma en fet häst som mer välmående än en mager. Att en mager häst är potentiellt misskött medan en fet häst är väl omhändertagen. Är det så? Mår den magra hästen per definition dåligt medan den feta mår bra? Vi vill direkt klargöra att vi med magra individer självfallet inte avser undernärda. Vad är då lagom tjock? Det varierar utefter året. Hästen liksom de flesta andra djur som lever i områden med olika årstider ska variera sin vikt under året. Under sommar och höst ska de äta upp sig och ha ett förråd inför vintern. Under vintern ska de ha det ökade fettlagret i reserv så att de under våren blir förhållandevis tunna. Sedan går nästa årscykel in. Det biologiska systemet fungerar för djur i det vilda. Värre är det för tamdjuren. V i människor har slagit ut det systemet genom att ha foderbutiker som är öppna och fulladdade året om. Samma sak gäller hundar och människor. Vi ska också ha olika vikt beroende på årstid. Vi är programmerade att äta allt kaloririkt vi ser för att vi vet inte om det finns något att äta i morgon. Så fungerar vår primitiva hjärna. Den är lika lite som hästens primitiva hjärna medveten om att matvarubutiken har öppet alla dagar året om. När vi vet det här, hur ska vi då tänka runt hästens vikt? Vi strävar ju efter att hästen ska må bra. Eller hur? En häst mår bra när den är lagom tjock med viss variation. Grundregeln är att på bröstkorgens mest laterala del alltså den som sticker ut mest på sidan så ska man kunna se revbenen. Över resterande del av bröstkorgen ska man lätt kunna känna dem. Ett tunt lager fett ska finnas under huden. Är revbenen inte synliga eller att man tydligt känner ett fettlager mellan huden och revbenen så är hästen fet. Vissa anatomiska avvikelser finns såklart men gör inte hästen en otjänst att hänvisa till dem. Det kan bli ett smärtsamt förnekande. Vad vi vill undvika
Att en överviktig häst har ökad belastning på sina leder, ofta sämre rörlighet och dessutom en sämre mikrocirkulation som leder till ökad risk för skador och hältor säger sig själv. Det får bli föremål för en annan artikel. Den här artikeln tar upp de inre riskerna. Vi vill inte ha ett tjockt lager fett för då kan vi även misstänka att det samlats fett djupare ner. Det bukfettet är betydligt mer ohälsosamt än det ytliga. Det finns ännu en typ av fettansamlingar som absolut inte ska finnas. Det är de fettdepåer som ansamlas i mankammen, vid bogbladet, korset, vid skapet respektive juvret eller vid svansroten. Vissa hästar har en eller två av dessa vissa har allihop. Dessa fettdepåer kan visa på att hästen är i riskzonen för, eller redan har utvecklat EMS – Ekvint Metabolt Syndrom. EMS
Vid fetma riskerar man EMS, Ekvint Metabolt Syndrom, vilket innebär en form av insulinresistens. EMS innebär endokrina (körtel-) funktionsavvikelser och avvikelser i metabolismen (ämnesomsättningen). Det är ett samlingsnamn för flera olika tillstånd som påverkar insulinfrisättningen. För att förstå så kan du jämföra med diabetes typ 2. När man äter stiger koncentrationen av glukos, (socker) i blodet och det frisätter insulin. Insulin är ett hormonellt protein som flyttar glukos (socker från fodret) in i vävnaderna och lagras in som glykogen i muskelceller och som fett i fettceller. Hästen utvinner socker från cellulosan den äter. Processen sker via grovtarmsjäsningen där fettsyror utvinns och sedan lagras som fett eller ombildas och lagras som glykogen. Glykogen ombildas sedan vid behov till glukos och används till energiutvinning i cellen. Insulinet är nyckelprefekten som öppnar upp vägen för glukoset in i cellen. Vid EMS är cellerna mindre mottagliga för insulin. Lyckas inte insulinet öppna upp cellerna ansamlas det i blodet. Då blir det giftigt och den toxiciteten orsakar ofta fång.
Även om hästen inte får fång så lider den av EMS eftersom den inte kan använda sin muskulatur optimalt. Troligtvis känner den en form av frustrationskänsla i musklerna på grund av detta. Är hästen IR, insulinresistent, påverkas cellens förmåga att reagera på insulin negativt och glukosupptaget påverkas negativt. En EMS häst är oftast fet, speciellt på vissa områden som tex bakom bogbladen, vid svansroten samt framför juver och skap. EMS är en stor inkörsport till fång. Vissa hästar med EMS har även PPID. Oftast är det äldre hästar som har båda syndromen eller enbart PPID. Läs mer om PPID i ett annat blogginlägg.
Ett annat begrepp som används är ID, insulindysreglering. Det vill säga att hästen inte kan reglera sin mängd insulin vid fasta eller utfodring. Hästar med EMS har även ID. Innebär all fetma en risk för EMS?
En studie på SLU där man gödde upp friska travhästar med en lågsocker- och högfett diet (240 procent av dagsbehovet av fett) och där man såg en viktuppgång mätte man ID. Dessa hästar visade inga tecken på ID. Det togs som bevis på tidigare antagande att det är foder med hög sockerhalt och lättlösliga sockerarter som är drivande på EMS snarare än fetman i sig. Man avskrev dock inte fetman som riskfaktor. Är en EMS-häst eller insulinresistent häst alltid fet eller har fettdepåer?
Nej. Hästen kan ha normalhull och sakna depåer men ändå ha EMS. Dock ökar risken markant vid fettdepåer och fetma. Lättfödda hästar i allmänhet löper större risk. Hur konstaterar man EMS?
För att vara helt säker kan din veterinär göra ett EMS-test. Kortfattat går det ut på att hästen får en sockerlösning på morgonen efter att ha fastat från eftermiddagen innan. Därefter tas blodprover för att se hur hästens blodsocker reagerar via insulinet. Hur behandlar man EMS?
Man måste se över foderstaten. Hästen bör få enbart vallfoder och foder med låg sockerhalt. De bör få fodret i små och täta givor. Fasta och stora givor ökar insulinbelastningen markant.
Bete bör undvikas. Man kan ta tester på hur stor ID hästen har och om den potentiellt kan få gå på bete. Veterinär hjälper till via tester och bedömer möjligheten. Hästen bör motioneras. Allt detta tillsammans kan öka cellernas mottaglighet för insulin och därigenom minska resistensen. Vår blandning MD Meta är ett bra kompletteringsfoder för EMS-hästar. Det kan ges både i förebyggande syfte, under EMS-behandling eller efteråt för att minska återfallsrisken. Vi har sett en ökad effekt om det ges tillsammans med Laminoguarder. För de hästar som har stora fettansamlingar som liknar stora cellutliter har vi nu tagit fram MD Meta Plus. Vad drar vi då för slutsats?
EMS innebär en försämrad funktion i bland annat musklerna med frustrationskänsla och eventuellt smärta. Nästa steg är ännu värre. Fång är smärtsamt. Mycket smärtsamt. EMS ökar risken för fång. Genom att hålla hästen i normalhull minskar man risken att den utvecklar fång. Gör din häst den tjänsten! | 
