Fång hos häst

Fång (laminitis) hos häst är en mycket smärtsam sjukdom i hovarna. Den beror på en inflammation i hovens lamellager – den bindväv som förankrar hovbenet vid hovväggen – vilket leder till stor smärta och hälta. I allvarliga fall kan inflammationen göra att hovbenet lossnar och roterar eller sjunker, vilket kan vara livshotande för hästen. Fång kan drabba alla hästar, men det ses oftare hos ponnyer och lättfödda raser. Forskning visar att upp till 85 % av alla fångfall har koppling till underliggande metaboliska störningar såsom ekvint metabolt syndrom (EMS). I denna artikel förklarar vi fång, dess koppling till EMS och metabolisk dysfunktion, samt ger råd om behandling och förebyggande åtgärder – inklusive användning av Laminoguarder (kompletteringsfoder för häst med fång eller risk för fång). Målet är att sprida korrekt och lättförståelig information till hästägare om denna komplexa hovsjukdom. Kom dock alltid ihåg att ha kontakt med veterinär när din häst har fång eller ligger i riskzonen.

Symtom och effekter av fång

Symtomen vid fång kommer ofta plötsligt och kan variera i svårighetsgrad. Tidiga tecken kan vara att hästen rör sig stelt och försiktigt med korta, stapplande steg – särskilt på hårt underlag. Ofta intar hästen en karaktäristisk ställning för att avlasta framhovarna: den skjuter vikt bakåt mot bakbenen och sträcker fram framhovarna. Hästen kan vara ovillig att röra sig, ha svårt att vända, och i svåra fall lägger den sig ner och vill ogärna resa sig. Typiskt är också att de drabbade hovarna känns varma och att hästen har en kraftigt förstärkt puls i blodkärlen vid kotan på det påverkade benet  Ofta drabbas framhovarna värst (fång ses ofta först som en frambenshälta).

Fångattackens förlopp kan vara mycket snabbt – det kan räcka med några timmar från att symtom börjar tills allvarliga skador uppstår. Inflammationen kan försvaga bindningen mellan hovben och hovvägg, så att hovbenet roterar eller sjunker nedåt i hoven. Denna hovbensrotation/sänkning orsakar ännu mera smärta och är svår att rehabilitera. Tidiga insatser är därför avgörande för prognosen. Tyngre hästar och ponnyer, eller hästar som rör sig mycket trots smärta, löper större risk för hovbensrotation vid fång. Om hovbenet ändrar läge blir läkningsprocessen lång och besvärlig, och i värsta fall kan hästen behöva avlivas för att inte lida.

Orsaker till fång – koppling till EMS och metabolisk dysfunktion

Det finns flera utlösande orsaker till fång, men den vanligaste orsaken är en rubbning i hästens ämnesomsättning (metabolisk dysfunktion). Särskilt vanliga bakomliggande faktorer är endokrina (hormoniella) sjukdomar som Equine Metabolic Syndrome (EMS) och PPID (Cushings sjukdom) . Vid dessa tillstånd har hästen svårt att reglera sitt blodsocker och insulin, vilket starkt ökar risken för fång. I själva verket anses insulindysreglering (onormalt hög insulinnivå) vara den enskilt vanligaste orsaken till fång hos hästar.

När en häst äter foder rikt på socker eller stärkelse (t.ex. bete på frodigt gräs eller stora mängder kraftfoder) stiger glukos- och insulinnivåerna i blodet kraftigt. Hos känsliga individer kan höga insulinnivåer i sig utlösa fång – något forskare har kunnat bekräfta i studier. EMS är ett syndrom hos häst som kännetecknas av just denna typ av insulinrubbning, ofta tillsammans med fetma. PPID (ofta hos äldre hästar) kan också bidra till insulinproblem och ses ofta hos hästar med upprepade fånganfall. I praktiken innebär detta att hästar med dessa metabola tillstånd får en förhöjd fångkänslighet. De har extra svårt att hantera sockerarterna i fodret, särskilt de vattenlösliga sockerarterna (fruktan) i gräs. Under perioder då gräset är stressat – t.ex. vid växlingar mellan kalla nätter och varma dagar på våren/hösten, eller under torka – ökar sockerhalten i betet kraftigt. För en häst med EMS kan även små mängder sådant “högrisk-gräs” vara tillräckligt för att utlösa fång. Eftersom många faktorer (grässort, gödsling, tid på dygnet, väder med mera) påverkar sockermängden i betet är det svårt att veta exakt vad som är en säker nivå för en känslig häst. Därför krävs stor försiktighet med bete för riskindivider (mer om förebyggande längre ned).

Utöver de endokrina och metabola orsakerna kan fång i mer sällsynta fall utlösas av andra faktorer: kraftiga rubbningar i tarmfloran (till exempel efter akut överutfodring med spannmål eller efter svår diarré) kan leda till frisättning av endotoxiner som triggar fång. Allvarliga infektioner eller komplikationer efter fölning (t.ex. kvarbliven efterbörd hos ston) kan på liknande sätt utlösa fång via toxinpåverkan. Även mekanisk överbelastning kan orsaka fång – till exempel om hästen avlastar ett skadat ben under lång tid och därmed överbelastar det friska benet, eller om hästen sprungit okontrollerat på hårt underlag. Sammanfattningsvis finns det många möjliga orsaker, men hos cirka 3 av 4–5 hästar som drabbas av fång ligger ett metabolt problem i botten . I fortsättningen fokuserar vi på denna vanliga typ av fång, kopplad till EMS och insulinproblem, och hur man kan behandla och förebygga den.

EMS – ekvint metabolt syndrom hos häst

EMS kan liknas vid hästens motsvarighet till typ 2-diabetes hos människor. Det är en välfärdssjukdom som utvecklas gradvis hos hästar som får för mycket energi och för lite motion under en längre tid.  EMS (Equine Metabolic Syndrome) innebär att hästen har en störd ämnesomsättning med onormalt hög insulininsöndring i samband med utfodring. Denna oförmåga att hålla normal insulinnivå kallas insulin dysreglering (ID). Många EMS-hästar är överviktiga och har fettsamlingar på karakteristiska ställen – till exempel en tydligt “fettkam” över manken/nacken, fettdepåer vid manke, manke, runt svansroten eller över revbenen. Ofta är det svårt att få en EMS-häst att gå ner i vikt trots bantning. Det är dock viktigt att notera att inte alla EMS-hästar är feta, och inte alla överviktiga hästar får EMS. Genetik spelar också in – ponnyer, isländare, kallblod och andra raser som är “lättfödda” har lättare att utveckla EMS, vilket tyder på en ärftlig komponent.

Det farliga med EMS är kopplingen till fång. Den kraftiga insulinstegringen efter måltid leder till en kedjereaktion som kan utlösa fång i hovarna. Hästen hamnar då i en ond cirkel: smärta från fång minskar rörelsen, vilket försvårar viktminskning och förbättring av ämnesomsättningen, vilket i sin tur ökar risken för nya fånganfall. Diagnos av EMS ställs av veterinär genom att man ser på helhetsbilden (hull, fettansättning, fånghistorik) och gör laboratorietester. Ofta mäter man vilonivåerna av insulin och glukos i blodet, eller utför ett glukostoleranstest där hästen får dricka en sockerlösning och man följer hur insulin- och glukosnivåerna reagerar över tid. Om hästen har kroniskt förhöjt insulin eller överreagerar på sockertillförsel tyder det på EMS/insulindysreglering.

Behandlingen av EMS går främst ut på strikt diet och motion – mer om detta under förebyggande nedan. Det finns inga enkla mediciner mot EMS, och tillståndet är livslångt. EMS-hästar behöver hållas i hård “träning” vad gäller diet och livsstil för att undvika fång och följdsjukdomar. I nästa avsnitt går vi in på hur man bör agera om hästen ändå drabbar av en akut fångepisod. Våra blandningar MD Meta/MD Meta Plus har visa sig väldig gynnsamma för hästar med EMS.

Akut behandling av fång

Om du misstänker att din häst fått fång ska du agera snabbt. Här är några viktiga akuta åtgärder att vidta:

• Stalla upp hästen på mjukt underlag: Ta genast in hästen från betet/hagen och ställ den i en box eller liten sjukhage med mjuk, djup bädd (helst en tjock spånbädd eller sand. Det mjuka underlaget ger stöd åt hovens undersida och gör att hovväggen inte belastas lika mycket, vilket avlastar lamellagret. Hästen bör stå stilla och uppmuntras att vila så mycket som möjligt.
• Kyla och smärtlindring: Om hästen tolererar det kan viss smärtlindring ges genom att kyla hovarna – till exempel spola dem med kallt vatten eller ställa hästen i en hink med isvatten. Kylan kan dämpa inflammationen något. Veterinär kan också ge antiinflammatorisk medicin och smärtstillande vid behov.
• Avlasta hovarna med laminoguarder: Att lägga på mjuka hovbandage eller hovboots med iläggssulor kan göra hästen mer komfortabel. Sådana hovskydd formar sig efter sulan och avlastar hovväggen effektivt, vilket minskar smärtan och risken för hovbensrotation. Om hästen är skodd kan man behöva ta av skorna för att ytterligare minska trycket på hovvägg och sulkant.
• Fodra med grovfoder av låg sockerhalt: Hästen bör få ett analyserat grovfoder med låg sockerhalt under konvalescensen . Undvik bete och ge inget kraftfoder eller spannmålsbaserat foder. Har man bara vanligt hö/hösilage kan man blötlägga höet i vatten i 1–2 timmar för att laka ur sockerarter. Man kan även blanda i halm för att hästen ska ha att äta utan att få i sig för mycket energi. Hästen ska ha fri tillgång till vatten.
• Tillkalla veterinär omedelbart: Fång är en akut veterinäråkomma. Kontakta veterinär så snart du misstänker fång, för rådgivning och behandling . Flytta inte hästen mer än nödvändigt – undvik att transportera den i trailer när den har akut fång, då transport kan belasta hovarna ytterligare. Veterinären kan bekräfta diagnosen, ge smärtlindring/antiinflammatoriska medel och hjälpa till att lägga upp en behandlingsplan.
• Ge Laminoguarder och MD Meta. Dessa örter kombineras fint tillsammans med eventuell annan medicinering.

Obs: Det finns ingen specifik “fång-medicin” som omedelbart botar tillståndet. All behandling går ut på att stötta hästen genom smärtlindring, minska belastningen på hovarna och åtgärda den bakomliggande orsaken. När de akuta symtomen har stabiliserats behöver man sätta in en långsiktig rehabiliteringsplan. En sådan plan innefattar ofta korrigerande verkning av hovarna (en så kallad fångverkning, där man tar bort överflödig hovvägg och ger bättre stöd åt sulan), eventuell användning av sjukbeslag eller fortsatt hovboots, gradvis ökad motion när hästen är smärtfri, samt – mycket viktigt – viktminskning och dietändring om hästen har EMS eller övervikt. Hovslagare och veterinär bör samarbeta för att följa upp hovarnas status (ibland behövs röntgen av hovarna för att utvärdera hovbenets läge). Rehabiliteringen kan ta många månader upp till något år, beroende på fångens svårighetsgrad och hur väl man lyckas få kontroll på den metaboliska orsaken.

Förebyggande åtgärder mot fång

Den goda nyheten är att många fångfall går att förebygga genom rätt utfodring, hullkontroll och allmän hästhållning. Här följer viktiga förebyggande strategier för att minska risken för fång: Förutom att förebygga med vår örtblandning MD Meta:

• Håll hästen i hälsosamt hull: Övervikt i sig orsakar inte fång direkt, men fetma ökar risken att hästen utvecklar EMS och insulinproblem. Ha därför koll på hästens hull och undvik att den blir för tjock. Om hästen börjar lägga på sig fettdepåer (t.ex. en hård mankam eller fett vid svansroten), dra ned på energirikt foder och öka motionen i tid.
• Ge en fiberrik, sockerfattig diet: Basen i hästens foderstat bör vara ett grovfoder (hö/hösilage) med lågt innehåll av socker och stärkelse. Analys av grovfodret är värdefullt för att känna till sockerhalten. Om sockerhalten är hög, eller om hästen redan haft fång, bör man blötlägga höet i åtminstone 30–60 minuter före utfodring för att reducera de vattenlösliga sockerarterna.. Ge inget eller minimalt med kraftfoder – de flesta kraftfoderblandningar innehåller mycket stärkelse/socker som EMS-känsliga hästar inte tål. Fodra hellre lite extra halm (som har lågt näringsvärde) om hästen behöver sysselsättning utan att få för mycket kalorier. Undvik också godbitar med högt sockerinnehåll (t.ex. melass, bröd, müsli).
• Begränsa betestiden och vänj in på gräs långsamt: Färskt gräs på våren och försommaren är energirikt och kan utlösa fång hos känsliga hästar. Sommarbete är inte lämpligt för EMS-hästar – många kan inte alls gå på vanligt bete, eller så måste betestiden begränsas kraftigt (t.ex. bara några få timmar per dygn). Använd gärna en så kallad munkorg (gräsreducerare) om hästen måste gå i gräshage; den gör att hästen bara får i sig små mängder gräs åt gången. När du släpper en häst på bete efter vintervilan, låt den vänja sig successivt vid gräset för att undvika chock för magen och ämnesomsättningen. Exempel på en invänjningsplan:
  • Steg 1: Låt hästen beta för hand en kort stund varje dag, och/eller börja med att släppa den i gräshage endast 15–30 minuter per dag.
  • Steg 2: Öka betestiden successivt över 2–3 veckor. Till exempel, lägg till 15 minuter extra per dag eller öka till 1 timme, sedan 2 timmar och så vidare.
  • Steg 3: Håll fortsatt uppsikt på hästens hull och hovar under hela betesperioden. Vid minsta tecken på fång (ömhet, puls i hovarna, stel gång) – avbryt bete omedelbart. Fortsätt att ge hästen huvuddelen av sitt grovfoder som hö/hösilage även under betestiden, så den inte äter för mycket gräs på tom mage.
• Regelbunden motion: Motion har en starkt förebyggande effekt mot fång hos riskindivider. När hästen rör sig regelbundet förbättras insulinkänsligheten och ämnesomsättningen, vilket motverkar EMS och höga insulinnivåer. En häst som motioneras (rids, körs eller longeras) bränner också kalorier och hålls lättare i normalvikt. För en EMS-benägen häst kan daglig motion vara lika viktigt som en strikt diet. Anpassa givetvis träningen efter hästens förutsättningar – en tidigare fånghäst kanske bara kan motioneras lätt till en början. Konsultera veterinär om du är osäker på träningsupplägg efter fång.
• Hovvård och stödjande skydd: Regelbunden hovvård av en kunnig hovslagare eller hovvårdare är viktigt för alla hästar, men särskilt för fångkänsliga. Genom balanserad verkning kan man minska onödig belastning på hovarna. Om hästen av någon anledning får en allvarlig hälta på ett ben, var då uppmärksam så att den inte utvecklar belastningsfång i det andra benet. Följ veterinärens råd – det kan innebära att ge hästen extra stöd på det friska benet (t.ex. med tjock bädd eller hovboot) så att inte all tyngd belastar en hov konstant. Efter en fångincident kan det vara aktuellt med specialbeslag eller fortsatt användning av hovboots för att skydda de skadade hovarna under läkningstiden.

Genom att följa ovanstående råd kan man minimera risken för att hästen drabbas av fång. Sammanfattningsvis gäller det att hålla hästen slank, aktiv och undvika plötsliga utfodringsförändringar eller överintag av socker/stärkelse. Har man en häst som tidigare haft fång eller som diagnostiserats med EMS/PPID, bör man ha en individuellt anpassad utfodrings- och motionsplan i samråd med veterinär eller foderrådgivare.

Ny forskning och framtida behandlingar

Forskningen kring fång och EMS pågår intensivt, och de senaste åren har nya rön gett hopp om bättre hjälp för drabbade hästar. Veterinärmedicinska forskare har till exempel bekräftat insulinets nyckelroll i fångutveckling – det faktum att högt insulin direkt kan framkalla fång ligger nu till grund för nya behandlingsstrategier. Grundbulten i att förebygga fång kommer alltid att vara rätt utfodring och motion, men för vissa svårt drabbade EMS-hästar räcker inte detta fullt ut.

En spännande ny behandlingsmöjlighet är användning av SGLT2-hämmare, en typ av diabetesläkemedel för människor. Dessa läkemedel (t.ex. substanser som kanagliflozin eller velagliflozin) minskar upptaget av glukos i kroppen så att överskottssocker utsöndras via urinen. Effekten blir att blodinsulinet hålls lägre efter måltid. Flera studier, bland annat vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), visar mycket lovande resultat. I en svensk studie gav man EMS-drabbade hästar med återkommande fånganfall läkemedlet kanagliflozin dagligen under en period – ingen av de behandlade hästarna fick fång på nytt under studiens gång. Hästarna kunde gå tillbaka till normal träning, och forskarna beskriver behandlingen som ”otroligt effektiv” för att kontrollera insulin och förebygga fång. Även internationellt har liknande preparat testats med positiva resultat; en studie på ponnyer visade att en SGLT2-hämmare sänkte insulinnivåerna och skyddade ponnyerna från fång trots kolhydratrik diet.

Det är dock viktigt att poängtera att dessa läkemedel ännu inte är allmänt tillgängliga för häst. Användning på häst sker än så länge off-label inom forskning och specialfall, och kräver noggrann veterinärkontroll – man behöver exempelvis ta regelbundna blodprover, liknande övervakning som vid diabetesbehandling hos människa. Fler studier pågår för att säkerställa säker dosering och långsiktiga effekter hos hästar. Förhoppningen är att inom några år kunna erbjuda svårbehandlade EMS-hästar medicinsk hjälp att hålla insulinnivåerna i schack, som komplement till diet och motion.

Sammanfattningsvis har vår kunskap om fång ökat markant, och vi vet nu att metabola faktorer som EMS ligger bakom majoriteten av fallen. Genom att känna igen riskfaktorerna och sätta in förebyggande åtgärder kan vi skydda våra hästar bättre. Fång är fortfarande en allvarlig sjukdom – men med rätt skötsel kan många fall undvikas, och med vetenskapens framsteg finns det nu ökad förhoppning om effektiv hjälp även för de hästar som drabbas värst . Att sprida kunskap om EMS, fång och hästars ämnesomsättning är därför av största vikt för alla hästägare – ju mer vi vet, desto bättre kan vi förebygga och hantera denna plågsamma sjukdom.

Källor: Svenska och nordiska veterinärmedicinska artiklar och forskningsnyheter har använts som underlag, inklusive Agria Djurförsäkrings kunskapsbank, HästSverige, SLU:s publikationer samt internationella studier om EMS och fång.

(Häst med fång – riskfaktorer, symtom och behandling – Agria Djurförsäkring) (Häst med fång – riskfaktorer, symtom och behandling – Agria Djurförsäkring) (EMS – hästarnas “välfärdssjukdom” kan komma smygande – Agria Djurförsäkring) (Häst med fång – riskfaktorer, symtom och behandling – Agria Djurförsäkring) (Behandla fång | Fånghästar) (EMS – hästarnas “välfärdssjukdom” kan komma smygande – Agria Djurförsäkring) (EMS – hästarnas “välfärdssjukdom” kan komma smygande – Agria Djurförsäkring) (Häst med fång – riskfaktorer, symtom och behandling – Agria Djurförsäkring) (Forskning: Läkemedlet kanagliflozin – hur påverkar det hästar? – HästSverige) ( Humanmedicin mot diabetes ger nytt hopp för hästar med fång – VeterinärMagazinet )